Så nej, så här kan vi inte ha det. Nu tar jag tag i mitt liv
Dagarna går förbi snabbt som tusan just nu och jag hinner inte riktigt med, speciellt vardagen. I de allra flesta fall numera glömmer jag bort att ha kameran framme överhuvudtaget och jag har nog inte tagit en endaste bild hela veckan..
Så det är lite det som pågår, i mitt huvud, jag kommer på mig själv ibland att ‘oj, jag borde ju blogga’ men så funderar jag på att ska jag fota… Mig själv osminkad i mjukis? Det kanske blir något sådant ibland, men oftast är jag uppe i det jag pysslar med och alla tankar så jag missar att exv fota eller blogga. Det blir nog lätt så när huvudet snurrar som nu och det är ganska mycket på jobbet.
Idag är det onsdag, dagen då jag brukar vilja städa undan hemma inför helgen. Tror jag ska börja med att packa ned eller göra mig av med allt stök, för herregud som här ser ut just nu. Det är småprylar överallt som väntar på att packas ned, det hänger tvätt i en del av rummet, och det börjar bli svårt att röra sig här inne, jag vill fixa till verandan så att den blir höstfin.
Jag får nog ta tag i mitt liv och bli en sån där organiserad människa, om än bara i en månad eller så, det är som att hela hemmet berättar för en att man borde vara lite organiserad.
Annars då – huvudet ner och fötterna upp – vet inte om det är en 50 års kris som har börjat härja inom mig. Är ledsen och gråter lätt, tycker livet springer ifrån mej och jag kan inget göra. Har varit sen i starten med att exv anmäla mej till kurser så nu är alla fullsatta.
Och livet – vad är det. Har nu kommit ut från vår oroliga tid med sjukhus m.m. och finner mej själv så jävla ensam, så ensam att det gör ont… Vill vara en vacker kvinna – bli sedd och få höra det sägas till mej och inte någons “mamma” som bara fixar och trixar så att hon själv snart går sönder.
Vem är jag?
Egentligen kanske inte så svårt bara att sätta ner foten. Jo självklart är det de, men vill ju inte heller skrämma bort.
Feministen i mej skriker – “inte skrämmer du bort någon – du sätter bara gränser”.
Men nu är det så att jag förlorade många av mina väninnor när han var sjuk, frågan är om de verkligen var verkliga vänner då eller … och hur får man nya vänner som vuxen? Hur tar man upp kontakten igen med de som finns kvar? Det händer att vi undrar över det faktum att vi inte umgås med så många, vi har helt enkelt inte så många nära vänner. Man tror ju att “alla andra” hela tiden har middagar, fikar hela dagarna och gör roliga saker tillsammans med alla sina goda vänner. Så är det säkert för många också men inte för alla. Det är nog väldigt vanligt att om man har flyttat runt, utbildat sig, jobbat på olika ställen att de som man verkligen vill umgås med inte finns i närheten.
Jag har flera gånger träffat människor som jag “klickat” med och som jag gärna skulle vilja träffa igen och börja umgås med. Men det är inte så lätt som det låter. Ofta stannar det vid ytlig bekantskap som är oerhört trevlig då man träffas, men det leder inte vidare till någon djupare vänskap.
Jag tror att det är så här för många. Jag har haft perioder i mitt liv då jag inte klev ur sängen förrän någon av mina vänner ringt/kommit förbi för att vi skulle fika eller umgås. Den tiden var oerhört rolig men ändå ytlig.
Jag brukar säga att jag är nöjd med att ha en karl som jag älskar (oändligt mycket) och som älskar mig . Jag trivs med att “bara vara vi”. Men det jag tror det hämmar mig lite från att bjuda in andra människor till oss eller att besöka andra är rädslan för att tränga sig på, att vara till besvär. Känslan av att inte vara välkommen, av att de inte vill umgås med oss, med mej. Men jag får helt enkelt svälja den känslan och göra nya försök.
För hur kom jag hit ?
Jag som alltid varit så glad och pigg, frispråkig och lite smått galen. Känner mej vilsen i pannkakan liksom. Det går inte att spräcka sin vilsna bubbla om man inte skapar en ny värld. Men hur ska man göra det egentligen när man är fängslad i samma långa labyrint? Man fortsätter att gå i sina gamla fotspår och istället för att bara titta framåt så backar man bakåt..
Min skattkammare 
